ARKIPELAG AZORERNA
Hotell: ****+ Hotel AÇORES ATLÂNTICO.
De första blommor vi
såg när vi kom ut från
hotellet. Röd Aloekaktus
med inslag av vit lilja.
Utsikt från vår balkong
mot den 1,2 km långa
piren som fungerade
som hamn.
En trimaran ligger upp
och ner. Vid en tävling
i havet mellan öarna
så havererade denna
i hårt väder. Ägaren
omkom men hans gast
klarade sig upp på en
annan ö och stannade
där i fyra månader.
Enligt regeln Vad som
hittas i havet tillfaller
upphittaren.
En man
från San Miguel fann
vraket och bogserade
in det till den plats det
nu ligger. Gasten
kom till S M. Och
krävde vraket som sitt.
Det har processats i
snart två år om ägande-
skapet. Under tiden fun-
gerar båten som över-
nattningsplats för sjö-
fågel.
Nedanför hotellet fanns
detta havsbad med en
pool som är tom på
grund av ebb.
Det fanns även ett större
poolbad som var stängt
av den anledningen att
barnen gick i skolan.
De skulle ej frestas till
bad och skolkning.
Öppnas alltså när vår-
terminen är slut.
Även marinan hade vi
vid vårt hotell. Här kan
man vid lämpliga tider
se många svenska båtar
som mellanlandar på
sin färd över Atlanten.
Guidad stadsrundtur till
fots med STS duktiga
reseledare.
St. Brás Fort.
Väl timat vaktombyte
vid Fortet.
Carlos Machado Museum
(St, Andrew Convent)
Carlos Machado Museum
(St, Andrew Convent)
Interiör från en av de
tolv kyrkor som fanns
i Ponta Delgada
Bouganvilian blommade
rikligt och ofta förekommande.
Även stora träd med vår
Julstjärna.
Christmasträdet i parken
var maffigt.
Är heltäckt med röda
blommor när det blommar
på försommaren.
Kallas även för skäggträd
av någon anledning
Härliga frukter på marknaden. Vi fick lära oss
hur man väljer den bästa
ananasen. Sidorna skall
ha stora bilder och bladrosetten skall vara liten.
Trots läget mitt i Atlanten
omgiven av golfströmmen
med blommande träd
och buskar, så är gator
och hus prydda med juldekorationer.
Trots läget mitt i Atlanten
omgiven av golfströmmen
med blommande träd
och buskar, så är gator
och hus prydda med juldekorationer.
En park där många träd
av olika slag planterats
som vanligen växer på
någon annan plats på
jorden. Klimatet är här
lämpligt och därför har
någon börjat med detta
för forsknings skull.
Här ett julträd så kallat
skäggträd.
Detta träd kallas elefantfotsträd av någon anledning.
Fikus elastika, ett gummiträd. Synligt rotparti har
en omkrets av ca 15 meter
Kerstin vilar i bambudungen.
Amerikansk pinje.
Parken är utgrävd i ett
lavaområde där lavan
är formad till tunnlar,
portar och lusthus.
Flera dammar med fontäner som tyvärr nu var torrlagda.
Här har Kerstin hittat
En bänk bland lava stenar
Och en massa olika träd.
Våra vänner från hotellrummet intill oss var också på upptäcktsvandring bland träden.
En utflykt kallades för
Val och delfinsafari.
Tyvärr var det inte säsong
för valar men delfiner fick
vi se och uppleva i hundratal.
Villa Franka Little Island.
En vulkanö strax utanför
staden Villa Franka da
Campo Kratern har öppning mot havet och har vatten med samma nivå
som detta. Det största
djupet är ej mer än 3 meter.
Flygbild av vulkanen.
Detta är tro det om ni vill:
En havssköldpadda. Det var två
sköldpaddor som vi följde men de dök
och gjorde fotografering omöjlig.
Några exempel på
juldekorationer på
gator och torg.
Bussutflykt till tvillingsjöarna
På vägen dit
besökte vi en ananasplantage dekorerad utvändigt med boganvilia.
I växthus odlades
ananasen i olika skeden
av sin upp till tre år långa
väg till skörd.
Ca 130 000 kor lever på
ön. Mejeriprodukter är
Azorerenas största exportvara.
Tvillingsjöarna.
Den ene sjön har grönt
vatten och den andra blått.
Det var så att en högt uppsatt man på ön hade en dotter som hade förälskat
sig i en pojke av folket.
Hennes föräldrar hade så
klart bestämt att flickan
skulle gifta sig med en
av högre stånd och så
blev det.
Men en sista gång träffades dom just på den smala remsan mellan sjöarna.
Ledsna satt de där och
grät och tårarna rann.
De satt och höll om varann.
Flickan med de blå ögonen
vänd åt söder och pojken
med de gröna ögonen åt
norr. Deras tårar färgade
vattnet i sjöarna till sina
ögons färg.
Utsikt över den norra
kusten med öns högsta
topp längst bort i öster.
En av våra duktiga reseledare, förfriskar sig med en kopp kaffe under en rast på vägen.
Vår chaufför Emanuell
och den lokala guiden
på språng till bussen
Sen kom Kerstin kanske
inte på språng precis, men
vi hann med bussen.
Vy över byn Capelas som
har fått namnet efter den
stenön som ligger utanför
som kallas capela (kloster)
De tre mindre stenarna mellan öarna är tre nunnor på rymmen.
Här nere upplyste de oss
om att man kunde bada.
Tio -tolv meter ut så strömmade det upp varmt vatten.
Det räckte med den varma
inomhuspoolen på hotellet,
så vi avstod att bada här.
Här i Capelas åt vi den lunch
som ingick i utflykten.
En buffé med lokala speciali-
teter: Blodkorv, små brända
fiskar som liknar våra sotare,
en bönstuvning, potatis kokt
i vin samt kyckling och revbensspjäll m.m.
På 1700 talet byggdes denna
1200 meter långa tunnel
genom lavan för att hålla
vattennivån i tvillingsjöarna
konstant, Ett typ av bräddavlopp.
Den lilla ljusa fläcken
till vänster är andra ändens
öppning.
Vid grävningarna fann man
bland annat den här grenen
av en ek som inte helt hade
brunnit upp.
Den ligger nu på museet
tillsammans med andra
fynd.
Vårt hotellrum hade nr 312
I 311 bodde Ingrid och Kurt
Björklund. Vi fick omgående
En god kontakt med dessa
mycket trevliga människor.
Varje afton efter en gångare
gick vi tillsammans ut på
en för kvällen ny krog för
att äta middag.
De försökte att lära oss att
spela bridge, men det var
ju kört. I stället så kom
yatsytärningarna fram och
det klarade vi.
Den här dagen fyllde Kurt
70 år. Ingrid bjöd Kerstin
och mej som sällskap vid
den födelsedagsmiddag
som hon hade bokat på
en jättefin restaurang i
ett hotell som ligger i en
liten by som heter Faja
de Baixo ca 7-8 km
nordost om Ponta Delgada.
Tidig morgon och soluppgång sett från balkongen
Utflykten till Lagoa das
Fumas.
Utflykten till Lagoa das
Fumas.
Här vid stranden av sjön
bubblade heta källor och
lervällinggravar. Man kände under fötterna hur varm marken var.
Under dessa
grushögar så lagades vår
lunch som vi senare skulle avnjuta på en krog i byn.
Här skrapas jorden bort
och under ett lock finns
den gryta
i vilken vår matnu är färdigkokt. Koktiden är ca 6 timmar.
Med hjälp av Emanuell så
lyfts grytan upp och där
finns maten.
De transporteras till krogen och skall
serveras när vi kommer dit.
Under tiden som maten
fixas så far vi in i byn
och gör en rundvandring i en underbar park som en gång en gästande amerikanare beslöt att
anlägga.
Utnyttjandet av
ån som med sitt varma
vatten ringlar sig genom
parken så blir klimatet
subtropiskt med en enastående växtlighet av träd, buskar och blommor som normalt skulle
växa på någon annan
tropisk plats på jorden.
Rundvandringen avsluttades med ett bad i det järnhaltiga 35 gradiga
vattnet i den pool som ansluter till ån.
Förflyttning till krogen
där vår mat serverades.
En blandning av rotfrukter, grönsaker, kyckling, fläsk och nötkött som åts
med god aptit och till det
dracks alt. Rött eller vitt.
Mitt i byn fräste det från
Heta källor och kraftiga
svaveldoftande ångor
blåste upp på många
ställen mitt i byn.
Ur lavaberget sprang en
kall källa med kolsy-
rat vatten som vi drack.
Julen förbereddes med
utplacering av religiösa motiv av både djur och människor.
Ett härbre med krubba,
vise män, herdar, får, åsnor och kameler.
Vy av byn Fumas från
kraterkanten.
Där nere ser vi platsen
Där vår mat lagades.
Lagoa das Fumas
Och vänder man sig om
så växer det överallt
Hortensior, Hibiskus,
Kalleblommor och
många andra arter.
Ett besök på en teod-
ling med fabrik där
Dessa damer sitter
och sorterar bort
de grova nerverna
från tebladet för
hand.
Ett bad i havet efter
Hemkomsten.
I afton valde vi en fin
Fiskrestaurang där vi
beställde grillade jätteräkor som serverades med tre sorters dipp
samt pommes och grönsaker.
Till detta dracks
som vanligt Vino Verde
det portugisiska gröna
vinet som är gjort på
omogna druvor.
Alla trottoarer i staden
hade olika mönster
lagda med den svarta
lavastenen som finns
på ön och den vita som
måste importeras från
grannön Santa Maria.
Den här gatan har varit
uppriven för ledningsdragning och återställs i sitt ursprungliga skick.
Det sitter sex-sju killar i en ring och knackar in stenarna i sitt mönster.
Den delen av ön som vi
ej hade sett under de
bussutflykter vi gjort
klarade vi av genom att
hyra en bil för en dag.
Vi tog södra kustvägen
genom Lagoa, Vila Franca
Do Campo,Ponta Garca,
Ribeira Quente,Povoacao.
Chansade på en gul väg
mellan Faial da Terra och
Aqua Retorta, en knagg-
lig grusväg men fram
kom vi.
Sedan röd väg igen.
Alla röda vägar var i
utmärkt asfalterat skick.
Nu efter östra kusten mot
Nordeste. Den här delen av
Vägen har flera mycket välskötta rastplatser. Dessa är stora parker som sköts av tre trädgårdsmästare
på varje plats.
Här ett exempel på en
sådan rastplats.
Utsikt från hög höjd
med pampasgräs i
förgrunden.
Ett litet vattenfall
vars vatten fortsatte under
en bro som vi passerat
för att sedan driva en
liten majskvarn.
Kor finns som sagt gott
om på ön. Givetvis många
djurägare. De kan nog
inte kallas bönder för de
ras enda uppgift är att
sköta om och mjölka
korna som kan i detta
klimat går på bete året runt.
Det finns inga lantgårdar
utan djurägarna bor i
tätorterna och transporterar ett dieseldrivet mjölkningsaggregat ut
på betena. Sedan transporterar de
på olika sätt sin mjölk till uppsamlingstankar som är utplacerade på många platser på ön.
I det här fallet ridande
på sin lilla häst och med
mjölksåarna hängande i
sadeln.
Vi fortsatte bilresan
efter den norra kusten.
På kartan ser man en
massa vattendrag.
Varje vattendrag har sin
egen ravin och vid var
je ravin är en skarp
kurva på vägen. Vi
fortsätter mot Ribeira
Grande som betyder den
Stora Ån.
Därefter den blå vägen
till Ponta Delgada.
När vi lämnar bilen så
har vi kört 21 mil.
Efter en choppingtur
på det stora varuhuset
Hipermercado SolMar
avslutades dagen med
en middag på vad vi
tyckte den bästa restaurangen i stan,
Mariequeira i hotel Talisman.
De serverar bland annat Beef on the
Stone eller Bife na Pedra so det heter
på portugisiska. En het sten med en
halv oxfilé som man fick tillreda själv.
Marinan från balkongen.
Lite gråare och blåsigare
Väder.
Sao Gabriel heter den
här båten som under
de fjorton dagar vi
hade utsikt över hamnen, ankom fyra gånger och lossade både bilar
och containrar.
Den här killen höll på
oavbrutet i fyra timmar.
Mitt i golfströmmen?!
Tredje bussutflykten
med destination Lagoa
do Fogo, en sjö
i en krater belägen på toppen av ett av de högsta höjderna på ön.
Det fanns ej bilväg ned
till sjön utan man får vandra ner.
Vi står här
på 950 meters höjd och
ser ner på sjön där det
finns fina badmöjligheter.
På nervägen stannar vi
vid detta vattenfall med
normalt varmt vatten.
Några trotsade dagens
regn och kröp ner i
bassängen. Jag avstod.
Men medge att det är
en vacker plats.
Dagens lunch äts tillsammans med ett
annat bussällskap.
På menyn stod det fisk som smakade
om abborre och hette något liknande.
Våra guider har också
fått mat.
Passionsfruktodling
för egen tillverkning
av likören Maracuja,
som är det Portugi-
siska namnet på just
passionsfrukt.
Den här Passions-
blomman är mer för
dekoration än för
likörfrukt.
Här lagras fruktpulpan
i ek och mahognyfat
tills den blandas med
alcohol, socker och
vatten.
Här gjordes även ananas och björnbärslikör.
Torkning av flaskorna
och etikettering görs
för hand.
Det växte julträd
även i Ribeira Grande.
Bakom den toppen
ligger Lagoa do Fogo
vilket betyder Eldsjön.
SAN MIGUEL VÄSTER
SAN MIGUEL AZORERNA ÖSTER